Härom morgonen gick jag till busshållplatsen. Klockan var väl nästan sex, jag var lite trött och lite grinig; kanske för att det var kallare ute än vad jag hade trott och jag hade kjol på mig. Men så går jag fram till bänken i busskuren, som ser lite ofräsch ut. Det ligger fimpar, glasspapper och ölburkar lite överallt. Inte så konstigt med tanke på att det är en söndag morgon och det är många som inte gick och la sig kl. 21:30, som istället roat sig och berusat sig långt efter det.

I alla fall. På bänken ligger det en lapp. Och den såg ut så här:

street 002

Jag blev lite gladare, lite varmare. Log mot busschauffören. Studsade upp de djävulska trapporna upp till sjukhuset. Byter om, börjar jobba, börjar dela mediciner. Karin går av nattpasset, stoppar in huvudet i läkemedelsrummet för att säga hej då. Sen säger hon “Du ser lite rödmosig ut, är du trött?”. Men ÄSCH då.