August 2009


Imorgon åker jag till Belgien, där ska jag hälsa på min pappa i en vecka. När jag var liten brukade jag vara där ganska länge, men med åren har mina besök blivit kortare och kortare. Han bor i en ganska liten stad där de som bor där alltid har bott där och alltid kommer att göra det. Pappa var nog ganska äventyrslysten när han var yngre, han reste mycket och långt bort men sen flyttade han tillbaka till den här lilla staden och jag har lite svårt att förstå hur han kan bo kvar där. Jag blir helt stirrig av att se exakt samma saker varje dag i en veckas tid.

Hursomhelst, imorgon kväll åker jag iväg och det kommer bli trevligt och lagom länge. Jag kommer få prata franska och det kommer också vara härligt trots att jag tappar språket mer och mer… Nej, nu måste jag börja packa, men först måste jag få ner resväskan från vinden, önska mig lycka till (det är svårare än det låter)!

Advertisements

Jag är pepp som sjutton! Fina Sarah ska ju ha examensfest och självklart ska vi dit! Så jag börjar smått med dusch och sminkning, tumnageln ska målas i valfri icke-röd nyans (jag målade naglarna riktigt fint igår, sen diskade jag och färgen försvann från tummen men den röda färgen var inte min och jag har den alltså inte kvar. Därför får nageln en annan färg än röd.). Vin, öl och champagne har jag också ordnat, det gjorde jag i morse. Det här med kläder har jag inte riktigt räknat ut ännu men något bra hittar jag nog i klädhögen.

Så nu kör vi stenhårt på lite jazz- & poppepp, dans i vardagsrummet och öl i handen!

mix 025-pola

mix 024-pola

Det fina med att ens mamma numera bor i samma stad som man själv gör, det är att man kan ses lite när som helst, när man har tid och lust. Man kan till exempel gå till Hallwylska palatset, om man skulle känna för det, för att se de underbart vackra italienska kreationerna som ställs ut där. Sen kan man passa på att gå en guidad visning av palatset och få höra anekdoter från de liv som levdes i huset. Det är precis det jag gjorde med min mamma förra veckan, och det var riktigt trevligt.

mix 029-pola

Så här ser min hand ut nu, efter att jag lät studenten träna sina skillz på mig. Blåmärket vill inte riktigt vara med på bild men täcker större delen av min högra handrygg.

Jag fick ha en sjuksköterskestudent idag. Jag som själv hade praktik för sex månader sedan, som tog examen i juni. Det var ju egentligen inte tänkt att jag skulle vara handledare, det var mest för att jag hade övervakningssalen idag, och det är alltid kul och händelserikt.

Hon var duktig, den stackars flickan, som hängde på mig så gått det gick; jag som pratade oavbrutet och väldigt snabbt och som inte förstod hennes norska.

I slutet av dagen fick hon sätta en pvk på mig; tredje gången för henne (och första gången för mig). Hon var duktig, det är svårt i början. Tekniken sitter, det är bara känslan som saknas. Nu har jag ett ömt blåmärke på handen men förhoppningsvis känner hon att det gick bra. Och då är det värt det.

Häromdagen sitter jag på bussen. Bredvid mig sitter en kvinna i 70års åldern och läser ur vad som ser ut att vara en femtedelsbok. Boken har ingen framsida och inga sidor före den hon för tillfället läser mycket noggrant. Hon vänder på bladet, läser till sidans nedersta rad och innan hon börjar på nästa blad tar hon tag i den nyss utlästa sidan, river av den, skrynklar ihop den och släpper ner den i papperskorgen.

Jag stirrar med öppen mun och känner hur ögonen spärras upp. Jag som sparar varenda bok jag någonsin läst, som även sparar de böcker jag aldrig ens tänkt läsa. Hon går av vid min hållplats och jag vill inget annat än att fråga vad det är hon gör, vad hon tänker, vad meningen är. Men jag vågar inte och jag viker av hemåt. Om jag ser henne en gång till, då så ska jag våga fråga.

dopewars

OMG. I haven’t played Dopewars in years! I used to play it obsessively on my TI calculator, particularly during math class (which might explain why I’m so terrible at math). I managed to find and download a version that’s very similar to the old TI-version (apart from that you can’t seem to take a new loan, which sort of ruins my technique, hrm…), but there are versions of the game that seem to have morphed into more than just riding around on the subway and selling drugs for thirty days. I think I’ll stick to the old version though… Now you know what I’ll be up to for the next few hours, don’t bother calling, I’ll be busy selling drugs! Lol.

Next Page »