Äntligen är det sista veckan av min verksamhetsförlagda utbildning på geriatrisk vårdavdelning. Och ännu inga dödsfall, det tackar vi gudarna för. När jag säger äntligen menar jag inte att praktiken inte varit bra, för det har den, men min handledare är något överbeskyddande och blir stressad av att jag gör saker snabbt (och rätt. Vite fait, bien fait.). Så nu orkar jag inte riktigt med henne längre… Men snart har jag min slutbedömning och tills dess får jag väl hålla mig i skinnet. Jag får verkligen lust att, likt en femåring, stampa foten i golvet och säga “Kan själv!”. Kvar att göra är ju förstås min skriftliga uppgift som ska vara inlämnad fredag morgon (varför fredag morgon??), för tillfället är jag fortfarande ganska säker på att jag kommer hinna med den, men jag kommer nog inte vara lika munter torsdag kväll.

För övrigt väntar jag på att få resultatet på läkemedelsberäkningstentan. Resultatlistan har ännu inte kommit upp, trots att jag kollat 45 gånger under dagen. Minst.

Advertisements