Jag har nog aldrig känt behovet av att ha en blogg. Jag är usel på att skriva dagbok, jag fullföljer aldrig det jag påbörjar och när jag hittar mina gamla sorgliga försök till dagböcker, skäms jag över det jag skrivit.

Men häromdagen pratade jag med en tjej (eller tjej, förresten, hon är ju en kvinna, en moder till och med) och hon berättade hur härligt det är att läsa i sitt bloggarkiv. Att ha mer än bara minnen, utan även hela berättelser om det man upplevt och överlevt.

Så. Därför har jag tagit klivet, doppat tårna i bloggvattnet och jag hoppas att även jag kommer att ha något att se tillbaka på om några år.

Advertisements